En extern länk kan leda direkt till en webbsida eller passera genom en eller flera omdirigeringar innan målet visas. Omdirigeringar är en vanlig del av webbens funktion och används bland annat när en sida flyttas, när en kort adress ska leda vidare eller när webbplatser samordnar olika versioner av en adress. Genom att följa adressens förändringar går det att förstå vilken sida webbläsaren till slut hämtar.
Vad händer när en adress omdirigeras?
När webbläsaren begär en webbadress kan servern svara med information om att sidan finns på en annan adress. Webbläsaren skickar då en ny begäran till den angivna destinationen. Processen kan upprepas, så att en länk först går till en mellanliggande adress och därefter vidare till den slutliga sidan.
En omdirigering kan också skapas i själva webbsidans innehåll, exempelvis genom en metauppdatering eller JavaScript. Då sker övergången efter att webbläsaren har börjat läsa in sidan. För den som följer en länk märks detta ofta som en kort förändring i adressfältet eller som att en ny sida laddas efter en liten stund.
Olika typer av omdirigeringar
På webben används flera HTTP-statuskoder för att beskriva hur en server ska hantera en flyttad adress. Koden 301 anger en permanent omdirigering, medan 302 vanligtvis används för en tillfällig omdirigering. Koderna 307 och 308 anger också omdirigeringar och bevarar metoden för den ursprungliga begäran enligt sina respektive regler.
För vanliga besökare är skillnaden främst relevant som bakgrund till hur en webbadress hanteras. En permanent omdirigering kan hjälpa webbläsare och söktjänster att hitta den nya adressen över tid. En tillfällig variant används när en sida eller funktion för en period finns på en annan plats. Oavsett typ visar adressfältet normalt den adress som webbläsaren för närvarande har öppnat.
Så följer du länkens väg
Det enklaste sättet att se slutdestinationen är att öppna länken och läsa adressfältet när sidan har laddats färdigt. Där visas den aktuella webbadressen, inklusive domän och eventuell sökväg. Om adressen ändras flera gånger kan webbläsarens historik också visa de adresser som besökts under förflyttningen.
När en användare följer en länk märkt LEOVEGAS kan webbläsaren först kontakta en adress som sedan skickar begäran vidare till den sida som öppnas. För att undersöka stegen i en sådan kedja mer detaljerat kan man använda webbläsarens utvecklarverktyg. Under fliken för nätverkstrafik visas vanligtvis varje begäran, dess statuskod och eventuella adress som servern anger som nästa destination.
Det går även att granska en adress med verktyg för HTTP-förfrågningar. En förfrågan med metoden HEAD kan visa svarsrubriker utan att hela sidinnehållet hämtas, medan en vanlig GET-förfrågan hämtar innehållet. I svarsrubrikerna kan fältet Location ange vart en omdirigering leder. Om flera omdirigeringar förekommer behöver varje svar följas i tur och ordning för att hela kedjan ska framträda.
Domän, sökväg och slutlig adress
En webbadress består av flera delar. Domänen anger webbplatsens värd, medan sökvägen ofta pekar ut en viss sida eller funktion. Parametrar efter ett frågetecken kan bära information till webbplatsen, exempelvis vilken vy som ska öppnas. När en omdirigering sker kan en eller flera av dessa delar ändras, medan andra förs vidare till den nya adressen.
Att skilja mellan den ursprungliga länken och slutdestinationen ger en tydligare bild av hur webben kopplar samman sidor. Adressfältet räcker för en enkel kontroll, och utvecklarverktyg eller HTTP-verktyg ger en mer detaljerad överblick över varje steg i förloppet.
